jaha

nu var det så länge sedan jag gjorde mitt och skrev så wordpress krävde lösenord. Men jag börjar bli trött på att göra det jag ska och borde. Har varit så satans duktig min hela månad här (hehe) och pluggat som ett djur (ett arbetsamt sådant) och nu är snart en av kurserna slut vilket jag firar med att inte vilja göra något. Fast självfallet gör jag allt ändå, med små vardagsuppror. Som i torsdags till exempel, då slängde jag av mig sjalen och gick i en häpnadsväckande t-shirt hem, ja hela armbågen syntes. Igår så roade jag mig med att jaga billiga biljetter mellan D.C och Bogotá för att saknaden blev för stor istället för att läsa pedagogik. Idag sitter jag uppenbarligen här. På tal om att gå hem med musik är Common utan tvekan vinnaren, sjukt meditativt. Fast idag gick jag hem med Mohammad, inte så meditativt men dock roande.

Jag vill också vara sheikh…

…körandes i min feta benz med pipan hängande i ena mungipan. Men det är jag inte det minsta. Jag har aldrig i mitt liv upplevt en mer ackurat väderleksrapport än den mina nån fiffig tjänst på min dator levererar, det blev precis så pissigt som förespått. Jag hoppas det håller för om ett par dagar lovas det 20+ vilket hade varit välkommet för att luckra upp lite bland de ljuva 5 som råder både inne och ute.

Min kulturella nordbo trotsade detta och istället för att åka taxi, vadade jag hem genom lera tillsammans med audio bullys. Helt livsfarligt, jag höll på att bli påkörd tre gånger och trots idiotin i förarmentliteten här så var det mitt eget fel varje gång. A.B fick mig att tänka på a) varför gav jag bort skivan till John? – inte för att han inte förtjänade den men för nu vill jag ha den. b) Danne – för att han hade en sån anglosaxisk hatt på sig i sommras.

Ok nu börjar fingrarna domna, jag vill ha en sån tunna som uteliggarna i produktioner gjorde i Hollywood har, det hade varit the shit.

Visst fan snöar det…

Hemmafylla – räknas det?

Igår efter tre flaskor vin från olika spännande ställen, Jordanien, Turkiet (klar vinnare) och Syrien, erkände jag mig smått påverkad. Orginaltanken var egentligen att ta mig ut till kalas annorstädes men syndavågen + ihärdig vind satte stopp för det. Istället lagade vi middag och hängde kvar i lägenheten. Det var ett klokt beslut då det räddade mig från att behöva vistas ute alls.

Jag tänker fortsätta på samma bana idag, inte med vineriet men med inomhusstannadet, jag tänker inte ens klä på mig annat än förstärkningsplagg ovanpå pyjamasen, sitta i soffan med filt och ha arabiska dag. Jepp lördagen är avsatt för arabiens språk, det ska läsas text om dialogen mellan nord och syd samt vad Khalil Jibran Jibran säger om äktenskapeti ”Profeten”. Den texten är fin till den gränsen att jag kommer på mig själv med att också vilja gifta mig – hjärntvätteri.

Kiss, blod, hot om snö och Aretha

Ok, så idag har jag hunnit med att av misstag få kiss på benet och att på vägen hem leka soundtrack till allehanda filmer.

Men en sak i taget. Efter sista lektionen idag var det rusch mot toaletten för att uträtta ett trängande behov, uppnebarligen var det fler än jag som led av detta syndrom för alla toaletter utom en var upptagna när jag nådde mitt mål. I valet mellan att göra en Tycho (aka dö av att urinblåsan brister) eller uppleva en österländsk toalett (hål i golvet som man ska spreta över) valde jag det senare. Så hej och hå, dra upp byxben och ner byxa, mitt under hela härligheten så känner jag hur det börjar bli varmt runt ankeln och ser till min skräck att hur en envis stråle är full och har raglat åt sidan. Skamset kissar jag klart och försöker rikta aset (som Emilia hade sagt) på ett lämpligare sätt. Med blott en näsduk till hands var det bara att göra det bästa av saken och dra ner byxorna över den lätt fuktade strumpan.

Som tur är det 15+ med ihärdig vind så det torkade snabbt och lätt. Det varma vädret till trots säger väderprognosen på datorn och hela det internationella samfundet i Amman att imorgon och tre dagar framåt är det ny styrkeuppvisning för snö och annat skit. Veremos.

På väg hem idag gjorde Aretha mig sällskap, vilket fick vägen att kännas lite som en Tarantinofilm, osammanhängande med en konstig blandning av scenarion. Som i en video, fast min roll var mest att gå. Dock ändrades bilden när det börjades sjungas om respekt får då såg jag Edward Nortons monolog i Spike Lees 25th hour framför mig. Allmänna fuck you’’s hade kanske höjt läsarantalet från 2 till 4. För min egen självkänslas skulle tror jag att det läses för mycket på facebook. Ge fan i fb och kom och läs på sidan istället, det är precis samma skit men det hade fått mig att må bättre. Ett annat sätt att lösa problemet hade kanske varit att byta språk till arabiska och börja manifestera okvädnings ord om kungen alt. Muhammed (fast det har danskarna redan försökt och jag vill inte sätta den skånska flaggan i brand) men risken för fatwa är överhängade.

Trevlig helg!

Om att gå hem

…med Alanis Morisette, ätandes majskolv, småsvettandes av grym (i positiv bemärkelse) ammansk vårsol och låtsandes att jag precis börjat högstadiet igen (mest på grund av låtvalet). Det kan också bero på att jag har spenderat dagen umgåendes med en massa 18åringar, vilket får mig att bete mig halvt som storasyster (ta det lugnt med träningen, du växer fortfarande hehe) och halvt som 15 men som i själva verket får mig att känna mig äldre än någonsin. I synnerhet efter kommentarer som; Vaaa? 25, det är ju skitgammalt, no way att du är så gammal. Jo, way…så gammal blir jag snart. igår gick jag för övrigt hem utan musik, ackompanjerad blott av den eviga trafiken, det gav mest en irriterad känsla.

Att gå hem…

(ja eller egentligen bara från klassrummet till taxin till lägenheten) lyssnades på A.P och kännandes sig som Rocky för att Moa lämnade vantar som påminner mig om lindorna till boxningen. Jag är mentalt hur som helst jävligt stor i den stunden. Bidragande till detta är också att skolan gick över all förväntan, jag är minsann en riktig hablador fast i arabiskt snitt.

Det här med att dö av kyla…

Jag vet att det är mycket tjat om att det är kallt och sängliggeri och skit och mög, men när det är det påtagligaste som finns så är det svårt att undgå. Idag har arabien bjudit på regn, blåst, hagel, översvämning på gatan, snö, åska och blixt, hela  bombardemanget av regelrätt piss har vi alltså fått ta del av. Eftersom jag inte lämnat lägenheten alls så hade detta kunnat vara ett tillfälle av att luta sig tillbaka med en idyllisk varm choklad och mysa, men i helvete heller när gardinerna i vardagsrummet för varje vindpust fladdrar till, det stiger ånga ur munnen, pauser i skrivandet måste tas för uppvärmandet av stela fingrar. Under tre par byxor/tajts, två par strumpor och fyra tröjor av varierande tjocklek finns min djupfrysta lekamen, jag har ingen aning hur den mår för vi har på grund av det långa avståndet förlorat kontakt. De senaste timmarna så har jag funderat över om en dusch hade kunnat vara på sin plats, delvis för värme men också för att jag imorgon för första gången på en vecka av demonisk förkylning ska möta allmänheten. Men precis som det kan bli stelt och otrevligt när man springer på nån man en gång kände på stan så vet jag inte om jag pallar skala av mig mitt andra skinn för att möta den gamle kroppen igen, vi kanske inte har nåt gemensamt längre?!

Om någon av er två som läser det här har bra kontakt med Gud alt. är metrologer skulle ni kanske kunna reda ut det här med snö i arabien. Ja eller om det är jävligt många amerikaner med stora bilar som läser det här så kan ni väl gasa på lite så vi kan få igång växthuseffekten igen. Ja eller jag skulle nog vilja uppmana alla som läser det här  med någon form av växthuseffektsbidragande fordon att ge den en knuff i rätt riktning, växthuseffekten inte fordonet.

You, me, do the sex?

Man blir som man umgås…eller jag blir som jag umgås, inget indefinit här inte. Detta till den höga grad att jag precis jublande var tvungen att ringa Jessica (min evigt positiva rumskamrat) och informera henne att gasbytet gick alldeles utmärkt därtill över förväntan. I detta menar jag inte alls att något praktiskt som att skuva av och på grejer utan helt enkelt att jag mol alena vinkade in gasbilen (som är den arabiska varianten av glassbilen) varpå gasmannen följde mig de fyra trapporna upp till lägenheten där han sedan installerade det hela, och jag sedan betalde honom 7 dinar som han utan pardon växlade till 6,5o och khalas. Jag, ogifta jag hade alltså en man i lägenheten utan en tillstymmelse av vittnen (jag hade till och med glömt att ta på min förlovningsring) och skälet till att jag var tvungen att vidarebefodra denna information var att detta fortlöpte utan en tillstymmelse av obehag. Ingen förfrågan om min nationalitet, civilstånd eller familj. Efter att ha funderat lite på detta hela inser jag nu hur galet min referensramar har utvecklats…ah arabien.

Alla möten är dessvärre inte lika smärtsamma. Innan feberdemonerna tog mig ner till sitt rike i måndags så tog jag en taxi i söndagskväll. I slutet på på förra vändan fick jag tydligen något avfärdande i blicken vilket gjorde att alla taxuchaufförer gav fan i att prata med mig. Detta har jag uppenbarligen tappat för söndagens herre tjattrade iväg och ställde den ena frågan efter den andra, speciellt intresserad var han av hur tjejer och killar umgås i västerlandet. Förståelsen för vänskap mellan könen är ytterst begränsad så att säga att jag har en massa vänner i maskulin form gör mig jävligt lös. Ju närmre vi kom vårt mål desto mer indikerade han på att han gärna ville umgås med tjejer som i västerlandet. Då fick jag nog och sa att här blir det alldeles utmärkt att stanna varpå han frågade om mitt nummer…

Även om det var helt klart vad han frågade efter så sa han det inte rakt ut, tillskillnad från Jessicas chaufför hem från gymmet härom dan.Hade hon pojkvän?, ja det hade hon ju, jaha ville hon ha honom som pojkvän också?nej hon hade ju redan en som hon var nöjd med, hade hon sex med pojkvännen?, va?, för han (chauffören) vill gärna ha det med henne?, va?

You, me, do the sex!’

Tillbaka i Kalle och chokladfabriken-mode

Så blev det kallt igen, tillsammans med detta och faktumet att jag jobbat med att inte sova mer än fem timmar i snitt den senaste veckan varav en av nätterna i öknen – så sa skräddaren i dag nej när jag vaknade imorse. Således är jag tillbaka i sängen druknandes i mitt eget snor. Lite som Jimi Hendrix – fast svenneversionen.