Jag blir så trött…

Gud, det gjorde du bra…

Idag har vår herre lyckat skapa världens bästa väder, sol + bris = 24ish grader, helt underbart. På väg hem i mina alldeles för stora nya solglasögon som får mig att se ut som (citat:migsjälv) en bad ass rockstar(haha,fucksjälvdistans) tillsammans med the strokes var jag än en gång larger than life (sa jag fucksjälvdistans?), det hela var så fint att jag imellanåt blev så till mig att jag mest kände för att gråta. Nu är jag hemma med ont i fötterna (nyaförsmåskor) och har lugnat ner mig.

Hybris fick jag även av sommarens planer som inkluderar, amerikat med mike, nyc kanske l.a, om gud vill rock the bells, colombia, komma hem, mike, 25årsfest, berlin mumkin eller varför inte barca – och vet ni vad; för första gången ever så har jag pengarna nog för att ha sommarlov. Efter ett hundår i arabien så kommer nu min belöning, hamdu lillah.

Slutligen ännu ett citat:migsjälv:

”jag är ungefär lika integrerad som en 50 årig tant som under sina 20 år i Sverige aldrig lämnat Rosengård och inte talar ett ord svenska.” Hmm, var det nån som sa nåt om kulturell förståelse?

Ahh…dekadens jag behöver dig – nu…

fast det går ju så klart inte för sig så här på en arabisk lördagkväll (läs; västerländsk söndag). Jag har hur som helst beslutat mig för att sänka ambitionsnivån för allt från och med…NU.

Inte för att den har varit så hög den senaste tiden, först med besök av en grisrosa vän (som tydligen är så svennig att han lyckas bränna sig hemma också hehe), vilket var mycket trevligt och ledde till x-antal timmar på mitt favoritställe – balkongen. Därefter kom mamma och pappa och vi kastade oss ut i både Döda och Röda havet, allt inom loppet av några få dagar. Imorgon har jag nån form av hittepågrammatikprov som jag och mitt samvete brottas med just nu. Jag har ägnat mig åt mycket annat än att förberedda mig inför det under dagen, som till exempel känt mig lite föräldrarlös (igen?) när jag vaknade och mamma och pappa var borta, gjort hundrtals armhävningar (27,5) och situps, yoga, duschat, sett om entourage för att göra mig glad, försökt prata med Moa, pratat med Mike, flyttat omkring pengar som nån (fattig) bankir, lyssnat på musik och nu detta. Jag låtsas att jag är känslig konstnär som behöver känna inspirationen(motivationen) för att kunna skapa (plugga), jeje i värsta fall blir det panikångest på golvet senare i veckan. Det brukar jag lösa genom att ta tag i mig själv, skriva en lista få skit gjort och vänta till nästa omgång sysslor hopar sig för att börja om igen.

Nästa helg (yes jag är redan mentalt sett där) är det fest (lite som han som tältar utanför kaknästornet i nilecity) hos oss och jag är sjukt pepp,  jag är lite rädd att detta ska leda till överpepp så jag kör ur i första åket.

Dagens bästa är lätt Mikes biljett till Svea dagen efter att jag kommer hem från Amerikat, stabilt.

Karro – var inte rädd

Bens kommer att vara tillbaka om några dagar.

back to reality

Jaha, tre dagar senare så var det klart. Med brutet finger, uppskrapad armbåge och allmän blåslagenhet inser jag att det är dax att ta mig i kragen och sluta sjävömka, det är inte klädsamt – alls. I synnerhet inte när det faktiskt inte är jag som sitter i skammens fängelse. Nej minsann, jag är fri till den höga grad att en allnighter med syndigt mycket sprit och dum ”boxningsmatch” på balkongen verkade som en bra idé. Detta följdes av lite symbolisk gråt över det skitta samhället och världen i allmänhet. Jepp, hela härligheten, till och med the wackness – igen. Idag, ja för att inte tala om igår lider jag av mina handlingar.

Verklighetsflykt

Igår kom hemlängtan över mig svårare än någonsin den här vändan. Arabien visade under veckan sin sjukt fula buk, och droppen som totalt hällde ut bägaren var när min vän blev hotad till livet av sin pappa då han fick reda på att hon inte var en helig jungfru längre. När chocken lagt sig (nån gång igår morse gåendes till skolan) så kändes det mest som hela världen var galen men ändå är det alla som tror att det är mig det är fel på.

- Ta era gallerior, stora amerikanska bilar, dyra kläder, höga klackar, skyskrapor, enorma poliskår, rättsväsende, sevärdheter och kör upp, ni kan fronta demokratiserat och västvänligt tills ni skrikit er hesa – men ni är fortfarande i öknen. Drottningen kan starta så många foundations hon vill, kungen likaså, det hindrar inte halva befolkningen från att hålla den andra halvan fängslad i påhittade skammfängelser.

Och ni där hemma, peka era politiska korrekta fingrarna nån annanstans, jag är inte intresserad . Jag vet hur enkelt det är att sitta i Sverige och tolerera, pröva att gör det här istället.

Detta har kastat mig ut i en total verklighetsflykt som får mig att önska att illegala substanser varit min grej. Nu är det inte det så, jag nöjer mig med att hänga på balkongen med gin n  juice, brownies och leta upp tuffa videos på youtube. Tips mottages gärna.

Allt som allt så kommer detta kräva the wackness för tredje gången sen jag kom hit.