Sol i arabien, the crack is back

Jag förlorar all rim och reson när solen gör sitt. I detta nu så borde artikel om vad den amerikanska armén i Irak är skyldig till översättas. Istället jobbar jag på att vara i solen. Det har ryktats om att man kan göra båda men det är inget jag vill chansa på. För tillfället ligger det ett monster och sover i min favoritsoffa vilket handikappar mig, fast å andra sidan är det värre när det är vaket och spelar red neck country över hela lägenheten och falsksjunger med. Då känner jag mig (själv)mordsbenägen som aldrig förr, men jag räknar till tio eller nåt och lämnar rummet alt. lägenheten istället för att gå till handgripligheter, jag har nämligen fått för mig att de jordanska fängelsefaciliteterna inte är värda besväret…

I dont wanna go to rehab…

…men så blev det i alla fall för nu är arabien regnigt och grått igen och solen är än en gång en besvikelse i sin frånvaro. Efter mycket slötittande på intranätet hittade jag igår en av de löjligaste sidorna i mannaminne, nämligen en hel site dedikerad till att diskutera vilka plastikoperationer respektive kändis kan tänkas ha gjort, och har de inte gjort det så vilka de bör göra. Mer än fascinerad över vem som har omorganiserat vad var jag över vad det är för jävla stolpskott som pallar skriva möget. Sen efter en kort stunds självreflektion insåg jag att jag själv spenderat en halvtimme med att rulla runt i skiten, jaha ja, man är inte dummar än vad man gör sig. (ok, hittade precis ett djur i mitt tangentbord, borde vara ett tecken på att det är slutätit med datorn i närheten.) Skälet till att jag ens hamnade på kändisoperationssidan var att Mike efter att jag omnämde Ryan Gosling i vänliga ordalag påstod att han (Ryan Gosling, inte Mike) hade opererat näsan, där drog han det ett steg för långt och så började min ihärdiga googling efter sanningen (ha, ser ni vilken paradox?!).

Jeje, nu ska jag ta tag i mig själv, göra klart engelskainlämningsuppgift, laga mat till damerna Jess och Laura när de kommer hem från sina internships (är man amerikan verkar det vara nödvändigt att internshipa, om det så bara är för att vända papper och klia sig i huvudet, på cv:et kommer det sen att stå nån flashig titel som bara Corporate America förstår) yoga mig för det fights age och turns back time vilket innebär att min dagliga rutin kommer att föra mig tillbaka till tolv års ålder lagom till mitt angörande av Svea marker igen – det var en parantes och ge mig i kast med det arabiska språket för att slutligen somna in med ett nöjt leende på läpparna.

Icke att förglömma; dricka 90g té som Moa har skickat, fler sådana initiativ uppmuntras! Tack Moa, det var fint av dig! Karro jag har inte glömt att du gjorde ett tappert försök i vintras med touchen av överrasking, bättre sent än aldrig. Ja, ChrilleP också, tack tack. Till och med Gude har skickat brev till arabien, inte frivilligt förstås men ändå…

im on crack today…

…eller va fan vet jag om det egentligen..det är hur som helst varmt och soligt idag och jag var så uppe i varv att jag sprang ifrån min väska för att jag trodde att jag tappat bort den. Självfallet fanns den inte kvar där jag trodde jag lämnat den, eftersom jag haft den med mig fram tills jag sprang ifrån den för att leta rätt på den. Jepp, ungefär så. Sen sprang jag hem med Kanye, eller gick snabbaste snabbt. Nu är jag hemma och är kluven inför nästa aktivitet, kanske armhävningar eller sprit?

jaha

nu var det så länge sedan jag gjorde mitt och skrev så wordpress krävde lösenord. Men jag börjar bli trött på att göra det jag ska och borde. Har varit så satans duktig min hela månad här (hehe) och pluggat som ett djur (ett arbetsamt sådant) och nu är snart en av kurserna slut vilket jag firar med att inte vilja göra något. Fast självfallet gör jag allt ändå, med små vardagsuppror. Som i torsdags till exempel, då slängde jag av mig sjalen och gick i en häpnadsväckande t-shirt hem, ja hela armbågen syntes. Igår så roade jag mig med att jaga billiga biljetter mellan D.C och Bogotá för att saknaden blev för stor istället för att läsa pedagogik. Idag sitter jag uppenbarligen här. På tal om att gå hem med musik är Common utan tvekan vinnaren, sjukt meditativt. Fast idag gick jag hem med Mohammad, inte så meditativt men dock roande.

Jag vill också vara sheikh…

…körandes i min feta benz med pipan hängande i ena mungipan. Men det är jag inte det minsta. Jag har aldrig i mitt liv upplevt en mer ackurat väderleksrapport än den mina nån fiffig tjänst på min dator levererar, det blev precis så pissigt som förespått. Jag hoppas det håller för om ett par dagar lovas det 20+ vilket hade varit välkommet för att luckra upp lite bland de ljuva 5 som råder både inne och ute.

Min kulturella nordbo trotsade detta och istället för att åka taxi, vadade jag hem genom lera tillsammans med audio bullys. Helt livsfarligt, jag höll på att bli påkörd tre gånger och trots idiotin i förarmentliteten här så var det mitt eget fel varje gång. A.B fick mig att tänka på a) varför gav jag bort skivan till John? – inte för att han inte förtjänade den men för nu vill jag ha den. b) Danne – för att han hade en sån anglosaxisk hatt på sig i sommras.

Ok nu börjar fingrarna domna, jag vill ha en sån tunna som uteliggarna i produktioner gjorde i Hollywood har, det hade varit the shit.

Visst fan snöar det…