Hemmafylla – räknas det?

Igår efter tre flaskor vin från olika spännande ställen, Jordanien, Turkiet (klar vinnare) och Syrien, erkände jag mig smått påverkad. Orginaltanken var egentligen att ta mig ut till kalas annorstädes men syndavågen + ihärdig vind satte stopp för det. Istället lagade vi middag och hängde kvar i lägenheten. Det var ett klokt beslut då det räddade mig från att behöva vistas ute alls.

Jag tänker fortsätta på samma bana idag, inte med vineriet men med inomhusstannadet, jag tänker inte ens klä på mig annat än förstärkningsplagg ovanpå pyjamasen, sitta i soffan med filt och ha arabiska dag. Jepp lördagen är avsatt för arabiens språk, det ska läsas text om dialogen mellan nord och syd samt vad Khalil Jibran Jibran säger om äktenskapeti ”Profeten”. Den texten är fin till den gränsen att jag kommer på mig själv med att också vilja gifta mig – hjärntvätteri.

Kiss, blod, hot om snö och Aretha

Ok, så idag har jag hunnit med att av misstag få kiss på benet och att på vägen hem leka soundtrack till allehanda filmer.

Men en sak i taget. Efter sista lektionen idag var det rusch mot toaletten för att uträtta ett trängande behov, uppnebarligen var det fler än jag som led av detta syndrom för alla toaletter utom en var upptagna när jag nådde mitt mål. I valet mellan att göra en Tycho (aka dö av att urinblåsan brister) eller uppleva en österländsk toalett (hål i golvet som man ska spreta över) valde jag det senare. Så hej och hå, dra upp byxben och ner byxa, mitt under hela härligheten så känner jag hur det börjar bli varmt runt ankeln och ser till min skräck att hur en envis stråle är full och har raglat åt sidan. Skamset kissar jag klart och försöker rikta aset (som Emilia hade sagt) på ett lämpligare sätt. Med blott en näsduk till hands var det bara att göra det bästa av saken och dra ner byxorna över den lätt fuktade strumpan.

Som tur är det 15+ med ihärdig vind så det torkade snabbt och lätt. Det varma vädret till trots säger väderprognosen på datorn och hela det internationella samfundet i Amman att imorgon och tre dagar framåt är det ny styrkeuppvisning för snö och annat skit. Veremos.

På väg hem idag gjorde Aretha mig sällskap, vilket fick vägen att kännas lite som en Tarantinofilm, osammanhängande med en konstig blandning av scenarion. Som i en video, fast min roll var mest att gå. Dock ändrades bilden när det börjades sjungas om respekt får då såg jag Edward Nortons monolog i Spike Lees 25th hour framför mig. Allmänna fuck you’’s hade kanske höjt läsarantalet från 2 till 4. För min egen självkänslas skulle tror jag att det läses för mycket på facebook. Ge fan i fb och kom och läs på sidan istället, det är precis samma skit men det hade fått mig att må bättre. Ett annat sätt att lösa problemet hade kanske varit att byta språk till arabiska och börja manifestera okvädnings ord om kungen alt. Muhammed (fast det har danskarna redan försökt och jag vill inte sätta den skånska flaggan i brand) men risken för fatwa är överhängade.

Trevlig helg!

Om att gå hem

…med Alanis Morisette, ätandes majskolv, småsvettandes av grym (i positiv bemärkelse) ammansk vårsol och låtsandes att jag precis börjat högstadiet igen (mest på grund av låtvalet). Det kan också bero på att jag har spenderat dagen umgåendes med en massa 18åringar, vilket får mig att bete mig halvt som storasyster (ta det lugnt med träningen, du växer fortfarande hehe) och halvt som 15 men som i själva verket får mig att känna mig äldre än någonsin. I synnerhet efter kommentarer som; Vaaa? 25, det är ju skitgammalt, no way att du är så gammal. Jo, way…så gammal blir jag snart. igår gick jag för övrigt hem utan musik, ackompanjerad blott av den eviga trafiken, det gav mest en irriterad känsla.

Att gå hem…

(ja eller egentligen bara från klassrummet till taxin till lägenheten) lyssnades på A.P och kännandes sig som Rocky för att Moa lämnade vantar som påminner mig om lindorna till boxningen. Jag är mentalt hur som helst jävligt stor i den stunden. Bidragande till detta är också att skolan gick över all förväntan, jag är minsann en riktig hablador fast i arabiskt snitt.

Det här med att dö av kyla…

Jag vet att det är mycket tjat om att det är kallt och sängliggeri och skit och mög, men när det är det påtagligaste som finns så är det svårt att undgå. Idag har arabien bjudit på regn, blåst, hagel, översvämning på gatan, snö, åska och blixt, hela  bombardemanget av regelrätt piss har vi alltså fått ta del av. Eftersom jag inte lämnat lägenheten alls så hade detta kunnat vara ett tillfälle av att luta sig tillbaka med en idyllisk varm choklad och mysa, men i helvete heller när gardinerna i vardagsrummet för varje vindpust fladdrar till, det stiger ånga ur munnen, pauser i skrivandet måste tas för uppvärmandet av stela fingrar. Under tre par byxor/tajts, två par strumpor och fyra tröjor av varierande tjocklek finns min djupfrysta lekamen, jag har ingen aning hur den mår för vi har på grund av det långa avståndet förlorat kontakt. De senaste timmarna så har jag funderat över om en dusch hade kunnat vara på sin plats, delvis för värme men också för att jag imorgon för första gången på en vecka av demonisk förkylning ska möta allmänheten. Men precis som det kan bli stelt och otrevligt när man springer på nån man en gång kände på stan så vet jag inte om jag pallar skala av mig mitt andra skinn för att möta den gamle kroppen igen, vi kanske inte har nåt gemensamt längre?!

Om någon av er två som läser det här har bra kontakt med Gud alt. är metrologer skulle ni kanske kunna reda ut det här med snö i arabien. Ja eller om det är jävligt många amerikaner med stora bilar som läser det här så kan ni väl gasa på lite så vi kan få igång växthuseffekten igen. Ja eller jag skulle nog vilja uppmana alla som läser det här  med någon form av växthuseffektsbidragande fordon att ge den en knuff i rätt riktning, växthuseffekten inte fordonet.

You, me, do the sex?

Man blir som man umgås…eller jag blir som jag umgås, inget indefinit här inte. Detta till den höga grad att jag precis jublande var tvungen att ringa Jessica (min evigt positiva rumskamrat) och informera henne att gasbytet gick alldeles utmärkt därtill över förväntan. I detta menar jag inte alls att något praktiskt som att skuva av och på grejer utan helt enkelt att jag mol alena vinkade in gasbilen (som är den arabiska varianten av glassbilen) varpå gasmannen följde mig de fyra trapporna upp till lägenheten där han sedan installerade det hela, och jag sedan betalde honom 7 dinar som han utan pardon växlade till 6,5o och khalas. Jag, ogifta jag hade alltså en man i lägenheten utan en tillstymmelse av vittnen (jag hade till och med glömt att ta på min förlovningsring) och skälet till att jag var tvungen att vidarebefodra denna information var att detta fortlöpte utan en tillstymmelse av obehag. Ingen förfrågan om min nationalitet, civilstånd eller familj. Efter att ha funderat lite på detta hela inser jag nu hur galet min referensramar har utvecklats…ah arabien.

Alla möten är dessvärre inte lika smärtsamma. Innan feberdemonerna tog mig ner till sitt rike i måndags så tog jag en taxi i söndagskväll. I slutet på på förra vändan fick jag tydligen något avfärdande i blicken vilket gjorde att alla taxuchaufförer gav fan i att prata med mig. Detta har jag uppenbarligen tappat för söndagens herre tjattrade iväg och ställde den ena frågan efter den andra, speciellt intresserad var han av hur tjejer och killar umgås i västerlandet. Förståelsen för vänskap mellan könen är ytterst begränsad så att säga att jag har en massa vänner i maskulin form gör mig jävligt lös. Ju närmre vi kom vårt mål desto mer indikerade han på att han gärna ville umgås med tjejer som i västerlandet. Då fick jag nog och sa att här blir det alldeles utmärkt att stanna varpå han frågade om mitt nummer…

Även om det var helt klart vad han frågade efter så sa han det inte rakt ut, tillskillnad från Jessicas chaufför hem från gymmet härom dan.Hade hon pojkvän?, ja det hade hon ju, jaha ville hon ha honom som pojkvän också?nej hon hade ju redan en som hon var nöjd med, hade hon sex med pojkvännen?, va?, för han (chauffören) vill gärna ha det med henne?, va?

You, me, do the sex!’

Tillbaka i Kalle och chokladfabriken-mode

Så blev det kallt igen, tillsammans med detta och faktumet att jag jobbat med att inte sova mer än fem timmar i snitt den senaste veckan varav en av nätterna i öknen – så sa skräddaren i dag nej när jag vaknade imorse. Således är jag tillbaka i sängen druknandes i mitt eget snor. Lite som Jimi Hendrix – fast svenneversionen.

Bens is Back…

Fan vad Back Street Boys det kändes att skriva det.

På tal om BackStreetBoys så såg jag det klottrat på en av bänkarna på sharia fackulteten där jag hade min första lektion idag. Än en gång var fördomen framme och hade sig för när jag fick pappret i hand om var min nya häftiga demokrati och mänskliga rättigheterklass skulle vara såg jag dolda kvinnor som skakade på huvudet åt västerlandet. Jaha inte alls, efter att först ha blivit vägledd till klassrummet av tre damer från Burnei (300 000 invånare! Det är ju nästan som i Ystad;) möttes jag av en grupp människor som inte alls såg ut att hata västerlandet, samt en lärarinna som med jämna mellanrum slängde in engelska fraser (och det var innan jag sa mitt namn och hon sa; ”Men det är ju inget arabiskt namn, är du från Syrien?”.  Jag har förstått att kursen går ut på att ta reda på vad demokrati och mänskliga rättigheter är och det tycker jag verkar fint och misstänker att så mycket mer detaljer än så kommer det inte att bli för min del. I läxa fick vi sidan 13-30 om staten, när jag förklarade att det där nog blev rätt tungt för min del tyckte hon att det räckte om jag tog anteckningar – jo det blir bra, jag har hört att det är demokrati det handlar om. Jaja det hela är för mitt eget höga nöjes skull så det blir nog bra.

Det verkar som arabien har skärpt till sig lite grann sedan sist, hela konceptet känns nämligen lite mer gångbart just nu och mindre outhärdligt. Bra där!

Som grädden på moset anländer Moa inom kort!

Högstadiet

Var rent akademiskt sett betydligt klarare i sina frågeställningar än vad universitetet är. ”Skriv om den industriella revolutionen”, ”berätta om Andra Världskriget” också gjorde jag det. Konkret och fint. Idag har jag fått inget gjort, vilket jag upptäckte för en liten stund sen då det visade sig vid noggrannare granskning att jag besvarat helt fel fråga till min inlämningsuppgift. Allt är dunkelt och abstrakt och jag chansar på vad det är som ska klämmas fram, nu tror jag mig vara på rätt väg men också en dag back. Jaha ja, bra där! Jag vill ju vara klar med allt så jag kan vara ute och leka med de andra barnen så snabbt som möjligt.

Woowoowoooa för jag har slutat nian! (Och Nikke slutade på LTH for life igår, bra gjort!)

Att jobba eller inte…

…ligger helt utanför min makt, men för säkerhets skull steg jag upp halv sju. Jag måste vara en av de sämst lämpade personerna för inringningsvikarierandet, för jag tycker det är sjukt jobbigt att inte vara förberedd, eller om de ringer innan jag vaknat. Således stiger jag upp innan solen, klär på mig och äter frukost och är redo för att rycka ut. Jobbet i sig tycker jag jättemycket om och det är alltid bra när jag väl är på plats det är bara att inte veta som jag tycker är en bitch. Kontrollbehov…va fan snackar du om?

Imorgon kommer mor och far att återvända solbrända och vindpinade så det här är sista dagen av eremiternade för min del. Insåg någonstans längs vägen att det här kan vara den längsta perioden i mitt liv jag hängt bara med mig själv. Jag vet inte riktigt vilket av det som är mest uppseendeväckande, en veckas isolering eller att det aldrig har skett tidigare under loppet av 24 år. Oavsett dom, har det varit oväntat trevligt.

Att säga att jag varit helt ensam vore en lögn för Gösta har varit vid min sida större delen av tiden, förutom när han hänger i vasken.

Igår gav jag mig dessutom på att se delar av min första fotball match med anledning av Super Bowl. Alla fotball filmerna (i synnerhet Friday Night Lights) som jag är en sån sucker för, har gjort sitt när jag med finess faktiskt hängde med på vad som hände under spelets gång. Jävlar jag vill också tackla!