En välförtjänt hyllning…

…till mamma som dagen till ära når en ädel ålder. Jag har hört att efter 25 är det oartigt att ge exakta årtal rent åldersmässigt. Låt oss säga att min mor är över 25, med ett par år eller så. För att fira denna bemärkelsens dag har hon flytt landet för Kap Verde därav den skriftliga hälsningen. Jag har en känsla av att KapVerdes Telia inte gör vad de borde med mina sms, jag tror de tar en vända till Portugal, Island, Marocko, Hamburg och Ghana innan de når fram till omnämnda moder.

Jättestort grattis till världens finaste mamma!

(Pappa, du är också fin men du får vänta till september (alt. till du fyller jämnt nästa gång) på ditt shout out)

Bugg

”Nu för tiden så buggar de ju till allt! Det kan till och med vara en slowfox. Sen så står de och vaggar med armarna om varandra och kallar det tryckare.”

Mormor är klok och känner passionerat för dans.

Idag har jag i brist på grupptillhörighet diskuterat med mig själv angående Nasse och hans stol på min nypåbörjade pedagogikkurs. Me, myself and I var rätt överens om huvudelen av argumenten så det var snabbt och lätt avklarat.  Dagens boktips är utan tvekan ”Nasse hittar en stol” av Sven Nordqvist. Det är viktigt att komma ihåg att radion, den har man i knäet för det bästa ljudet.

Våga vägra utvandring…

…är precis vad jag gör. Trots en grym Sverigeturné tänker jag stanna i Ystad för alltid nu. Jag orkar inte åka mer. Jag ska ligga stilla, läsa kurslitteraturen som jag just spenderat pengar på, kolla på film, hänga med Gösta the Cat och mormor och morfar. That’s the plan.

Men jag vill inte på något sätt verka otacksam för jag blev verkligen jätteglad för alla ni som ville leka när jag i 180 passerade förbi på min resa genom Sverige.

Tack som fan som Jocke Berg hade sagt.

God natt

”I have to laugh at my own jokes to defy patriarchal society”

I say alot of smart shit.

Radiotystnad

finns det en risk för under den kommande veckan då det är min sista här för den här terminen. Trots att jag whinat i evighet om det hemska arabien är det inte lika kul att åka härifrån längre. Plötsligt är vädret inte lika skitt (det är det faktiskt inte runt 15°c med sol på dagarna), lägenheten inte lika kall, bönröran delikat och brödet inte alls enformigt utan alldeles lagom. Hyresvärdinnan och hennes onde hantlangare är däremot precis lika obehagliga som innan, min sista strid med dem står nästa söndag när min deposition ska betalas tillbaka. Jag vässar knivarna…

De övriga sticka huvdet i sanden fasonerna har helt och hållet att göra med ett par tunga avsked som ligger framför mig. Egentligen bara två som betyder något på riktigt och bara ett som kommer att vara en bitch att överleva. Jag är inte hälften så kaxig nu som jag var för en månad sen; ”Vaddå det är ju bara Atlanten, det löser sig, går att resa dit titt som tätt” Men med tanke på studentens skrala kassa förmodligen inte så ofta som jag vill, vilket just nu känns som hela tiden.

Mina sista dagar här innan återinträdet i Skåne kommer att spenderas med påsamlandet av allt jag kan för att överleva fram till april när jag tar mig över pölen. Charles de Gaulle kommer att bli en sorglig plats nästa vecka – skitsorglig helt enkelt.

Så, nu vill jag veta vem som så står redo på andra sidan bron med en flaska rom alt. annat rusningsmedel för att döva mina demoner när jag angör nästa vecka?

Sängliggande/sittande

…kan betyda så många olika saker, men i arabien beskriver det allt som oftast mitt inomhustillstånd. Jag börjar känna mig som mor och farföräldrarna i Kalle och Chokladfabriken som aldrig lämnar sängen de delar. När hunger eller andra naturbehov kallar så kliver jag motvilligt ur dess varma sköte. Ibland får jag höra dumma kommentarer från dumma människor som aldrig lämnat arabien om att jag borde kunna tåla kylan för det måste ju vara som sommar i Svea. Då försöker jag vänligt men bestämt påpeka att i Svea har vi både isolering och värme inomhus. Ibland replikerar de dumma människorna men utomhus är det väl kallt, jo det är det men sist jag kollade bodde jag inomhus. Jag blir så trött.

Det nya året välkomnades ytterst sansat. Hans majstät konungen skickade ut ett dekret som informerade om att allt nyårsfireri på offentlig plats var inställt av solidritet för bröderna och systrarna i Ghaza. Detta försvårade den allmänna utgången och nyår verkar över lag inte vara så high life här så riktiga hemmafester lyste också med sin frånvaro. Jag bidade istället min tid och lagom till tolvslaget överraskade jag den andre i hushållet på hans jobb. Där schasades ut gäster och möjliggjorde istället för lekplats för de anställda, det innebar sprit som flöt ut från baren, dans och allmänt slag. Bra.

Efter en snabb titt på Facebook insåg jag att alla börjat lägga ut foto från nyår. Eftersom jag inte har några från i år men ändå inte vill vara sämre så kan ni skåda dem från förra året. Bättre sent än aldrig – eller?

Nu ska jag göra en av de sällsynta utflykterna utanför sängen och laga sen lunch för nu är hungern större än värmebehovet.